Att ha förtroende

Jag har inget som hgelst förtoende längre för att någon hjälp utav Af inte det minsta. Jag blir bara ledsen , trött, orolig då jag tänker på mötet på af på i över morgon. Ställer man konkreta frågor så får man sannerlig ingan konkreta svar. Jag hat istället mötet av en mot fråga vad vill du kag ska svara på det ? vad göra ? Varför ska visa människor ha oturen att aldrig få någon riktigt konrekt hjälp att komma vidare. Nej jag är inte bitter men väldig trött och ledsen och undrande över när kommer jag tillhör dem som kommer att få någon som helst vettig hjälp. Nej jag har inte valt arbetslöshet jag hade ingent val. Till er som säger att livet består av val visst till vis del men det finns gånger man INTE har något val. Och jag är heller inte lat eller ovillig till att jobba.

Kom med bra och godtagbara förslag och jag lyssnar på vad ni på Af har att säga hittills har det inte kommit fram något bra. Hittills har ni inte lyssnat eller försökt förstå. Ni har bara sätt det som ganger er själva så att ni har ert på det torra. I själva verket bäver jag inför mötet Torsdag orkar inte hör på ert dravel o era regeler . När är dags att se människan som ni ska hjälpa?!

Det här inlägget postades i Känslor & Tankar, Samhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s